Han frågar ut henne, förhör henne, försöker få henne att snava på orden. Han frågar och frågar. Varför och varför? Hon svarar, tålmodigt. Låt honom tro att jag bry mig. Låt honom tro att jag inte tycker att han är en idiot, att jag skulle behöva försvara mig. Låt honom tro.
Hon går ut på trappen för att röka. Vildkatterna stryker sig mot hennes ben. Han kommer efter. Hon lånar hans tändare.
- Du, jag menade inte att... Jag försökte provocera dig, min humor är sarkastisk.
- Det är lugnt.
- Det var alltså inte för att såra dig.
- Det är okej.
De andas och röker. Hon stirrar honom i ögonen. Han stirrar tillbaks.
- Du är väldigt lugn, jag tror du vinner på det. Man kan liksom inte sätta dit dig.
- Nej, kanske inte... Tränar du?
- Nej, inte alls.
- Det ser så ut.
Han pratar om sitt jobb, om dottern, om sitt kriminella förflutna. Hon frågar artigt. Han ser hungrig ut och hon känner sig naken. Hjärtat som ilsket djur. De går in. Hon ger honom en öl. Rör vid hans underarmar när de talar. Låter knäskålen skava mot hans under bordet. Skrattar lite för högt åt hans skämt, ler hela tiden.
De går ut och röker igen. De pratar. Alldeles normalt. Han är full, men stadig. Han skämtar och ler. Hon är full, men hon ser, förstår leken. Så säger han det, äntligen.
- Egentligen skulle jag vilja knulla dig så jävla hårt nu.
- Va?
- Du hörde, säger han och går in.
Orden ligger som en tyngd över henne. Hon följer efter.
De sitter tätt intill. Men hon låtsas inte om honom mer. Det blir inte mer än såhär. Det får inte bli mer än såhär. Hon vänder honom ryggen, talar med den vackra japanskan. Tiden förflyter. Han följer efter henne när hon går ut för att röka.
- Vad tittar du på?
- Kassiopeja.
- Vad?
- Stjärnbilden, där sitter hon...
Hans ögon följer hennes underarm, hennes handled, hennes pekfinger. Han andas varmt.
- Du vet mycket.
- Nej, det gör jag inte.
De går in igen. Hon ignorerar honom nu. Inte mer. Han tycks förstå. Han lämnar henne ifred. Samtalen kring köksbordet blir allt livligare. Musiken allt högre. Himlen därute allt djupare. Så känner hon hans hand på sitt lår, hur hans fingrar snuddar lätt och prasslet av papper. Hon tar lappen ur hans hand. Hon undrar varför de smyger. Han är gift. Hon är där med sin före detta. Hon får inte. De får inte.
Lappen: Om du har tråkigt inatt, kom tillbaka, knacka på fönstret. Så sitter vi på trappen och snackar och ser på dina stjärnor.
Hon skriver en lapp med sina kontaktuppgifter och räcker honom under bordet. Ser uppfordrande på honom när han läser den. Se mig! Alla ser. Alla vet.
Så blir hon full, på riktigt. Minnet dammar igen. Dagen efter hittar hon en lapp i fickan. En lapp han aldrig fick: Av alla människor jag träffat de senaste åren så är du den enda som jag respekterar, faktiskt mer än så, för jag tycker om dig. Du är fin. Var alltid dig själv.
Hon klistrar in lapparna i boken. Och vet.
